Enda lösningen på EU:s språkproblem
Internationella språk
Det har under åren kommit flera förslag om att använda latin som arbetsspråk med hänvisning till att de europeiska språken har stora mängder av ord som härstammar från latinet. Latin är dessutom ej längre något nationellt språk, om man bortser från att det jämte italienska är Vatikanstatens officiella språk. Tyvärr är latinet så pass svårt att lära in att ett logiskt val här borde bli att i stället välja esperanto, som kan sägas vara den moderna tidens latin och som har en mycket enkel och lättinlärd grammatik och där c:a 80% av ordstammarna är hämtade från latinet eller från latinet utvecklade romanska språk.
Det kommer dock att föreligga en stor risk för att esperanto, om det blir EU:s officiella språk, på sikt kommer att tränga ut andra språk. Därför måste vi lagstifta om att all grundskole- och gymnasieundervisning, till övervägande del, skall ske på modersmålet.
Om esperanto valdes till EU:s arbetsspråk skulle det medföra en högre grad av språklig likställighet mellan alla EU-medborgare och f f a, ett skydd för alla språk och de kulturer inom vilka dessa finns. Vilket är bäst, kulturell likriktning eller kulturell mångfald?
Emma Bonino är politiker från Italien och sitter i Europeiska Kommissionen. I en tidskriftsintervju sade hon att avsaknaden av ett gemensamt federationsspråk hindrar den ekonomiska utvecklingen inom EU. Dessutom sade hon att ett neutralt språk skull ha den fördelen att det skulle skydda mångfald och språkminoriteter. Hon lovordade även esperanto eftersom det i olika undersökningar visat sig snabba upp inlärningen av andra språk.
Av solidaritet med världens fattiga länder borde man inom EU ena sig om ett gemensamt arbetsspråk, och då välja ett lättinlärt och neutralt språk. Engelskan med sin komplicerade stavning, komplicerade grammatik och om möjligt än mer komplicerade uttal, kräver en alltför lång, och därmed dyr inlärningstid och kräver även en mycket hög kompetens hos lärarna.
I en alltmer krympande värld bör vi inom EU, när vi väljer gemensamt arbetsspråk, också se utanför EU:s gränser, ty vilket språk vi än väljer, så kommer detta att bli av enorm betydelse för hela världen. Världen är idag i ett stort behov av ett gemensamt språk för kommunikation mellan olika språkområden. Inte minst därför att världen blir alltmer komplicerad och att de internationella kommunikationerna ökar snabbt.
Kan EU enas om ett gemensamt arbetsspråk och om undervisning i detta i alla EU-ländernas skolor, då kommer detta språk att bli ett världsspråk och också officiellt språk inom FN, detta p g a EU stora och tilltagande, betydelse i världsekonomin.
Det idag enda tänkbara arbetsspråket, vid sidan av esperanto, är i realiteten engelska. Ett val av engelska till arbetsspråk skulle innebära ett ytterligare hot mot en rad mindre språks fortsatta existens samt en ytterligare förstärkning av de engelska och amerikanska kulturernas inflytande i europeiskt (och även i andra kontinenters) kulturliv och därmed en mer konformistisk (likriktad, enahanda) kultur och i förlängningen också ett mera konformistiskt Europa och en mera konformistisk värld. Dessutom är engelskan ett så pass svårinlärt språk att flertalet européer skulle vara oförmögna att följa debatterna inom EU:s olika organ eller läsa protokoll m m från dessa. Engelska språket har för övrigt inte den internationella språkliga dominans som vi gärna tror i Europa.
Vill inte Du slå vakt om ett mångkulturellt Europa och en mångkulturell värld? Ett mångkulturellt Europa är mer än summan av dess olika kulturer, ty många olika kulturer innebär att många olika kulturer kommer att påverka och inspirera varandra till en ökad kulturell utveckling, och detta vinner alla på, även de engelskspråkiga folken.
Om EU trots allt vill välja ett nationellt språk, vilket bör i så fall väljas? Av flera skäl bör detta språk bli obligatoriskt språk i alla EU-ländernas skolor. Vi kan inte kräva att alla skolungdomar skall lära sig två eller flera främmande språk. Därför måste språket vara internationellt gångbart.
Kina har 1 300 000 invånare och beräknas omkring 2033 ha världens största ekonomi. Tillväxten i Kinas ekonomi var 2002 över 7%, 9,1% år 2003 och 9,5% år 2004. Kommer kineserna även i framtiden att vara villiga tala engelska med oss? Borde vi kanske låta kinesiska bli EU:s gemensamma arbetsspråk? Detta vore ju en god framförhållning och skulle hjälpa oss inom EU att utveckla givande handelsförbindelser med Kinas gigantiska marknad. Eller kanske skall vi möta kineserna på halva vägen? I Kina har man idag en positiv inställning till esperanto. Man har undervisning i esperanto och ger bl a ut flera tidskrifter på esperanto och har dessutom radioutsändningar på detta språk. Är man lika positiv om 50 år?
Även om många hoppas på engelskan så måste de acceptera att detta språk aldrig kommer att få acceptans som gemensamt internationellt språk. Dels skulle bl a de spansk- och fransktalande länderna aldrig acceptera detta och dels har det en alltför tung kolonial belastning. I bl a Indien, arabvärlden och Latinamerika finns det stora grupper som är negativa till engelska språket av detta senare skäl. Och föresten, vilken av engelskans många varianter skulle vi välja? Oxford English, som bara talas av 3 – 5% av Englands befolkning eller kanske General American som är den engelska variant som flest talar? Ja, det finns en rad ytterligare varianter med olika stavning och olika uttal.
Det är inte alls säkert att två personer, som bägge talar engelska, kan förstå varandra. Detta har en engelsman, som arbetar som översättare, berättat för mig.
Den som föreslår att engelskan skall bli världsspråk har antingen engelska som modersmål, har inte satt sig in i vilket problematiskt språk engelskan egentligen är, eller också har hon/han med mycken möda lärt sig engelska och är för lat för att lära ett nytt språk eller också är han/hon ett språkgeni som inte inser att alla ej är lika språkbegåvade.
Vid en undersökning i sex västeuropeiska länder kom man fram till att ungefär 7% av befolkningen bra kunde förstå en normalt svår engelsk text.
Enda lösningen på EU:s språkproblem |
Innehållsförteckning | Internationella språk |
© Hans Malv, 2004